För åtta år sedan startade du och din kollega Annika Rosell VeterinärMagazinet.

Varför gjorde ni det?

– Vi ville ha en egen tidning, letade efter en lämplig målgrupp och hittade veterinärerna. De jobbar i en väl definierad bransch där man använder mycket prylar, vilket intresserar annonsörer. Nu är vi inne på det nionde året med VeterinärMagazinet.

Annika Rosell gick i pension förra året, men jobbar fortfarande i kulisserna, bland annat med utmärkelsen Årets Veterinär. I hennes ställe har kommunikatören Mikaela Wollin trätt in. Så nu är vi tre delägare. Inget annat företag är inblandat som ägare eller i redaktionen. Vi är helt fristående.

Hur startar man en tidning?

– Tidningen är annonsfinansierad eftersom vi inte ville lägga ner tid på att administrera ett prenumerationsregister.

Så när vi hade slipat på idén, la vi fram den för en annonssäljare. Han lyckades sälja tillräckligt många annonser för att täcka tryckkostnaderna för det första numret utan att ha någon tidning att visa upp. När den första orderbekräftelsen, från Bayer, brummade fram på vår gamla fax, dansade Annika och jag krigsdans och drack champagne.

Vi hade bett journalister, fotografer och layoutare att bidra med sitt arbete ”på spek”. När första numret var tryckt fick alla betalt. Nu inser jag att vi hade den perfekta bakgrunden för att göra det vi gjorde; vi hade jobbat med ekonomijournalistik, vi hade skrivit om medicin och vi var väl förankrade i veckopressen, så vi visste att det är människan som är det viktiga.

Hur går det ekonomiskt för VeterinärMagazinet?

– Det går bra! Ryktet om den tryckta pressens död är överdrivet. Vissa tidningar, som den här, mår bäst av att vara tryckta. Jag vet att tidningen ligger framme i personalrum på veterinärkliniker och att man pratar om den vid frukost och fikaraster. Men givetvis jobbar vi även på att utveckla vår webb och sociala medier, till exempel vårt digitala nyhetsbrev som vi ger ut en gång i veckan från och med 2016.

Är det något ämnesområde som engagerat dig särskilt?

– Det är spännande med strukturomvandlingen på marknaden. Med vår bakgrund inom ekonomijournalistiken har vi kunnat beskriva den och läsarna har belönat oss genom att läsa tidningen och ha synpunkter på den. De flesta är positiva, men vi får också kritiska reaktioner, och de är lika välkomna eftersom de hjälper oss att utvecklas. Om två personer klagar kallar vi det för läsarstorm.

Vad tycker du är roligast med jobbet?

– Allt som har med journalistik att göra, är fortfarande det jag tycker är roligast. När jag lägger ut snabba nyheter på webben påminns jag om hur det var att jobba på nyhetsbyrå.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?

– Jag pendlar mellan Rönninge och Stockholm. På tåget läser jag SvD och DI. Då har jag redan läst DN hemma på skärmen. Jag letar ständigt efter nyheter till vår webb. Sedan rullar dagen på med intervjuer, redigering av artiklar, kontakt med frilansare, jakt på bra fotografer och samtal med annonssäljarna. Som reporter, redigerare, chefredaktör och ansvarig utgivare har jag många hattar att hålla ordning på.

Vad är din drivkraft?

– Responsen från läsarna, som är uppskattande och trevliga och kommer med massor av bra förslag. Jag tycker också det är underbart att vara min egen och få göra ”min grej”.