Dvärgbandmask hittad på ännu en plats
Forskare från SLU har nu identifierat ännu en plats, den femte i Sverige, där rävens dvärgbandmask förekommer.
Fyndet gjordes i rävspillning norr om Växjö, cirka 22 respektive 25 mil från de två närmaste lokaler där parasiten tidigare har påvisats hos rävar. Forskningen bedrivs inom ett EU-projekt och SLU:s fortlöpande miljöanalys.
Parasiten en värdväxlare mellan framför allt rödräv och sork. Även människor kan i sällsynta fall infekteras och bli dödligt sjuka.
I det EU-finansierade forskningsprojekt EMIRO (Echinococcus Multilocularis In Rodents) vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) studeras förekomsten av rävens dvärgbandmask i rävspillning och i sorkpopulationen. Insamling av prover sker i fyra områden. I två av dessa är parasiten känd sedan tidigare genom den övervakning som utförs av SVA.
Under 2014 har 271 rävspillningar insamlats, och i 10 av dessa har ägg från rävens dvärgbandmask påvisats. Två av dessa positiva prover härrör från en i sammanhanget ny plats cirka 25 kilometer norr om Växjö – den sydligaste fyndplatsen hittills i Sverige. Övriga positiva prover har samlats in på platser där förekomst av parasiten är känd sedan tidigare.
– Det nya fyndet visar tydligt att parasiten har en större geografisk utbredning än vi har känt till, säger doktoranden Andrea Miller.
I dagsläget har rävens dvärgbandmask alltså hittats på fem platser, belägna i Västra Götaland, Södermanland, Dalarna och Småland.
– Den nya fyndlokalen verkar skilja sig från de övriga i ett viktigt avseende, säger sorkexperten Gert Olsson. I området finns inte så mycket jordbruksmark, och därmed borde det inte finnas så stora bestånd av den kända parasitmellanvärden vattensork. Vi måste därför anstränga oss för att identifiera vilken smågnagarart som är den sannolika mellanvärden i detta område.
Frågan är om fynden ska tolkas som att parasiten sprider sig, eller om det är ett resultat av den intensiva insamling som sker inom de få områden som täcks av EMIRO. Dvärgbandmasken är fortfarande en ovanlig parasit och därmed ökar sannolikheten att hitta den inom ett visst område när fler prover tas än man gör i det nationella övervakningsprogrammet som utförs av SVA.
– Våra fynd visar dock tydligt på det stora värdet av att det bedrivs forskning om parasiten parallellt med den nationella övervakningen, säger projektledaren Johan Höglund.
EMIRO, som är ett tvärvetenskapligt projekt, koordineras av Johan Höglund från SLU:s institution för biomedicin och veterinär folkhälsovetenskap. Från svensk sida deltar även Gert Olsson från institutionen för vilt fisk och miljö vid SLU i Umeå och Helen Wahlström från Zoonoscenter vid SVAi Uppsala.
Källa: SLU