Förekomsten diskbråck i thorakolumbalregionen är betydligt högre hos taxar än hos bassetthundar, trots att båda raserna har långa ryggar och korta ben. Det visar en brittisk studie som bygger på patientfall från två specialistkliniker.

Studien fann att 36,2 procent av bassetthundarna och 77,4 procent av taxarna diagnostiserades med diskbråck. Bassetthundarna var äldre vid diagnosen (median 7,3 år) än taxarna (5,5 år). Enligt studien hade bassetthundarna en större andel av sina diskbråck i mitten av lumbalområdet och hade bättre rörlighet vid utskrivning än taxarna. Endast en bassetthund var utan känsel i benen när den kom till kliniken, jämfört med 16 av 154 taxar.

Studien utfördes av forskare ledda av Sergio Gomes, chef för neurologi och specialist i veterinärneurologi på Dovecote Veterinary Hospital, och Heidi Thatcher neurologiintern på Lumbry Park Veterinary Specialists. De tittade på anamneser för 188 bassetthundar och 270 taxar som sökte vård vid Dovecote, Chestergates Veterinary Specialists och University of Ghent. Bland annat tittade de på hundens utseende, om den tidigare haft diskbråck, varaktighet i kliniska tecken, och neurologisk gradering vid presentation och utskrivning.

–Det verkar finnas en märkbar skillnad mellan förekomsten av sjukdomen hos varje ras. Över tre fjärdedelar av taxarna som våra specialistkliniker behandlade led av diskbråck, jämfört med endast en tredjedel av bassetthundarna”, säger Sergio Gomes till Vet Times.

Han fortsätter:

–Vi måste nu titta närmare på bassetthundens anatomi för att se vilka lärdomar vi kan dra. Detta kan ha betydelse för hur framtida avelsprogram för taxar ska utformas, så att vi på längre sikt kan försöka minimera detta smärtsamma och vanliga tillstånd.

Länk till studien här

Källa: Vet Times