Utredningen om djurens hälso- och sjukvård, som presenterades i höstas, har väckt olika reaktioner i branschen. Vad anser du? Här får du hjälp att skicka in ditt eget remissvar. Gör det före den 31 mars.

Åsikterna om förslagen i utredningen går till viss del isär, vilket VeterinärMagazinet har berättat om. Oavsett vad man tycker, är det viktigt att så många som möjligt inom djursjukvården för fram sina åsikter för att förbättringar ska kunna nås. Det anser i alla fall Katarina Kjeller, som äger och driver en liten smådjursklinik i Lidköping. Hon har därför, i samråd med ett stort antal djurkliniker, tagit fram ett förslag till svar som kan ändras och användas av vem som helst i branschen.

Nedan publiceras Katarina Kjellers förslag till svar, som här ställs till ditt förfogande. Du kan klippa ut texten, klistra in i ett eget dokument, göra de ändringar du anser vara viktiga och skicka in som ett eget remissvar.

När du har ditt remissvar klart, gör så här:

• Fyll i dina egna uppgifter (understruket i första stycket i texten nedan).
• Ändra, lägg till och dra ifrån så att texten stämmer med din uppfattning.
• Kopiera filen när den är klar så att du har den både i word och pdf (som följer tillgänglighetskraven 2018:1937).
• Bifoga bådaversionerna till regeringskansliet.
• Skicka via e-post till n.remissvar@regeringskansliet.se, kopia tillasa.wideback@regeringskansliet.se
• Skriv ditt namn + N2022/02083 i ämnesraden på ditt mejl.
• Skicka senast 31 mars 2023

Här följer mallen för remissvar:

Ämne: 2022:58 Bättre förutsättningar inom djurens hälso- och sjukvård N2022/02083

Mitt namn är:

Jag jobbar som
på X-köpings Djurklinik sedan

Vi har 0000 besök per år, 00 veterinärer, 00 djursjukskötare, 00 djurvårdare nivå 2 och 00 nivå 3, 00 övriga. Vi behandlar hundar, katter, smågnagare, fåglar, reptiler, hästar, lantbruksdjur. (Ta bort det som ej gäller.)

Det är mycket svårt att i text fullständigt redogöra för procedurer kring sedering och narkos. Därför är det bra med studiebesök för handläggare och beslutsfattare. Då bör man följa äkta patienter under sedering och narkos.

Vi tycker att mycket av Utredningens förslag är gynnsamt och bör införas.

 

Ansvarsfördelning är utformad på ett bra sätt. Ansvar ska utkrävas av den som råder över sakfrågan, inte av någon annan.

Verksamhetsansvar för förutsättningar som läkemedelsförråd, allmän hygien, elförsörjning, funktionen hos teknisk utrustning mm samt bemanning, arbetsledning och schemaläggning avlastar personal osaklig ansvarsbörda.

Ansvar för eget arbete och tillhörighet inom djurhälsopersonal för godkänd djurvårdare avlastar övrig djurhälsopersonal som ordinerar. Den som tillhör djurhälsopersonal är skyldig att själv ta ansvar för sin reella kompetens.

Färre yrkesroller med en sorts djurvårdare i stället för nivå 1, 2 och 3 gör ansvarsfördelning tydligare, schemaläggning enklare och arbetsflödet bättre.

Grundlagsskyddad näringsfrihet måste värnas. Att begränsa behörighet är endast försvarbart om det verkligen behövs för patientsäkerhet och djurskydd. (Regeringsformen kap 2 §17 första stycket, sid 218 i Utredningen)

Långsiktigt pålitlig lagstiftning ger företag och arbetstagare trygghet i sina satsningar.
1 Djurvårdare nivå 3 får validera till djursjukskötare Sid 2

2 Behörighet för godkänd djurvårdare 3

3 Möjlighet att bli godkänd djurvårdare utanför gymnasium,
djurvårdare nivå 2 7

4 Branschen behöver stärkas för att klara det tryck den utsätts för 8

5 Mer uppgifter för djursjukskötare 9

6 Veterinärutbildningen 9

Ordförklaringar 9

1. Djurvårdare nivå 3 får validera till djursjukskötare

Vårt förslag
Arbete med examination av djurvårdare nivå 3 påskyndas och underlättas, erfarenheter från liknande 2010 tas tillvara. Förmåga inom smärtlindring, sedering och narkos och därtill hörande fysiologi och farmakologi prövas endast översiktligt så att inga krav på inläsningstid för detta uppstår. Dessa förmågor är redan bevisade. Möjligheten till validering har föreslagits av Utredningen, sid 259, och måste genomföras!

Djurvårdare nivå 3 som av någon anledning inte kan/vill validera har mer än tillräcklig kompetens för att automatiskt överföras till godkänd djurvårdare.

Motivering
En mycket stor mängd av dagens djursjukskötare är i grunden djursjukvårdare som har validerat och deras kompetens har aldrig ifrågasatts.

Sedan många år har djurvårdare nivå 3 gett narkotikaklassade preparat och skött narkos utan att några skadeverkningar på patientsäkerhet eller djurskydd uppkommit. Det är vår uppfattning att skicklighet inom anestesi i första hand beror på:

• Personlig lämplighet.
• Lång erfarenhet under handledning på äkta patienter för att få full förståelse för uppgiften.

Ett visst mått av teoretiska insikter är nödvändiga, men kan aldrig ersätta behovet av ovanstående.

När djurvårdare nivå 3 försvinner (1 juli 2029 enligt Utredningens förslag) måste de ersättas med narkoserfarna djursjukskötare. Dessa måste anställas senast två år dessförinnan (1 juli 2027) eftersom det tar minst två år att lära upp en nyexaminerad. Deras utbildning måste inledas ytterligare tre år tidigare (hösten 2024). Alla examinerade djursjukskötare vill/kan inte lära sig arbeta med narkos, högst en av tre eller fyra. Om utbildningsplatserna vid SLU ökas minskar samtidigt möjligheten till klinisk färdighetsträning vilket gör ledtiden från nyanställd till självständig narkosförmåga ännu längre. Det är UDS (Universitetsdjursjukhuset) som skulle erbjuda klinisk färdighetsträning och där råder stora svårigheter med begränsad personal och begränsat patientunderlag. Dessa svårigheter kan inte lösas med pengar. Enda möjligheten är omfattande praktik inom den privata djursjukvården, och då närmar sig utbildningsupplägget för djursjukskötare det rådande för djurvårdare nivå 3.

Jordbruksverket har gjort en undersökning (sid 258 i utredningen) som visar att många djursjukskötare gör sådana arbetsuppgifter som det endast krävs djurvårdare-nivå-2-behörighet för. Man drar slutsatsen att dessa djursjukskötare kunde omfördelas till narkosarbete. Ett sådant resonemang visar på bristande insikt om praktiskt klinikarbete. Av alla djursjukskötare är det endast en mindre del som har de personliga förutsättningarna för eller viljan till narkosarbete. Djurhälsopersonal får endast utföras sådant arbete som de har reell kompetens för, enligt egen bedömning. De kan alltså inte mot sin vilja omfördelas till narkosarbete.

Utbildning där ingen praktik föregår den teoretiska utbildningen måste ta höjd för detta och antalet elever måste vara tre till fyra gånger högre än behovet av narkosdjursjukskötare. SLU kommer inte att kunna försörja behovet av narkospersonal.

Som arbetsgivare känner vi starkt motstånd mot att ta ifrån hängivna, trofasta, erfarna och högpresterande medarbetare deras arbetsuppgifter. Risken för personalflykt vore stor, och eftersom djurvårdare nivå 3 är förebilder för alla våra djurvårdare så riskerar all lojalitet att sjunka om de försvinner eller nedvärderas.

Konsekvenser om validering försvåras/uteblir
Vår klinik kommer inte klara av att anställa och utbilda tillräckligt många lämpliga djursjukskötare. Alla patienter som kräver sedering/narkos som hittills skötts av våra djurvårdare nivå 3 måste då remitteras någonstans. Vart? Dit vi remitterar har de samma svårigheter. Våra veterinärer kan i och för sig utföra sina egna ordinationer med narkotikaklassade läkemedel men i så fall måste vi minska verksamhetens omfattning. Minskad verksamhet leder till uppsägningar, och djurskyddet hotas.

Våra veterinärer har behörighet att inleda narkos, men de kan, oavsett behörighet, i verkligheten inte utföra kirurgiska ingrepp utan handräckning. Det beror på att veterinären är sterilklädd och inte kan beröra någonting utanför det sterildukade operationsområdet. Finns inte kunnig personal för narkos måste kirurgiverksamheten dras ned till hälften med två veterinärer som hjälper varandra för samma operation. Att skicka kirurgifall vidare i vårdkedjan till djursjukhusen är inte görbart, de är överbelastade som det är allaredan.

Hela branschen riskerar att gå från kris till katastrof!

2. Behörighet för godkänd djurvårdare

Vårt förslag
Godkänd djurvårdare får behörighet att ge alla läkemedel*, alla administrationssätt, enligt ordination. Detta inbegriper anläggande av permanentkanyl och alla arbetsmoment som rör dropp, narkotikaklassade läkemedel och tillförsel av läkemedel för underhåll av narkos. Det är inte avsikten att godkänd djurvårdare ska ta egna medicinska beslut, utan enbart utföra ordinationer.

* Rimliga undantag är vaccin, cytostatika och lokalbedövningsmedel.

Motivering gällande narkotikaklassade läkemedel
Djurvårdare från gymnasieskolan kommer att finnas i tillräckligt stort antal, om de får tillräcklig behörighet kan branschens svåra personalbrist lindras.

Om de får delta i läkemedelsbehandling och kan följa sina patienter upplever de utvecklingsmöjligheter och får en känsla av sammanhang. De har då förutsättningar att trivas och stanna lång tid på arbetsplatsen/inom yrket. De samlar erfarenhet och bygger kompetens, samt utgör förebild för nyanställda. Detta och en jämn åldersfördelning skapar harmoni samt lugn och ro inom arbetsgruppen, vilket sprider sig till djurägare och veterinärer samt förbättrar den nu ansträngda psykosociala arbetsmiljön. Tyvärr är det med nuvarande lagstiftning svårt att behålla djurvårdare nivå 2 eftersom de uppfattar att ”jag kommer ju ingenstans”.

Dessa mjuka värden är svåra att beskriva i text men icke desto mindre avgörande för välfungerande företag! Modern forskning inom arbetsledning återkommer till vikten av Kasam (känsla av sammanhang).

Det är starkt önskvärt, både för djurskydd, personalsäkerhet och arbetsflöde, att samma person utför alla ordinationer till samma djur. Så kan inte ske om behörighet att ge narkotikaklassade läkemedel skulle uteslutas ur godkänd djurvårdares behörighet. I så fall måste djursjuksköterska eller veterinär utföra samtliga ordinationer, eftersom ordinationer nästan alltid omfattar både narkotikaklassade läkemedel och andra läkemedel.

Risker för patientsäkerhet och djurskydd Sedan 2017 har djurvårdare nivå 3 utfört ordinationer med narkotikaklassade läkemedel. Ingen ogynnsam inverkan på patientsäkerhet eller djurskydd har uppstått. De nya godkända djurvårdarna kommer att få en mångdubblad utbildning. De har eget ansvar att bedöma sin egen reella kompetens. De följer ordinationer och tar inga egna medicinska beslut. Deras arbetsledning lyder under verksamhetsansvar. Riskerna bedöms som försumbara.

I nuvarande föreskrifters undantag för djurvårdare nivå 3 krävs för narkotikaklassade läkemedel att ”en veterinär befinner sig på platsen och kan agera om komplikationer skulle uppstå”. Denna skrivning är rimlig och bör kvarstå för godkänd djurvårdare.

Ordination Det är viktigt att framhålla betydelsen av ordination som omfattar varje enskilt behandlingstillfälle: Den ska i regel vara skriftlig och omfatta: Djuridentitet, läkemedel, administrationssätt, dos och tidpunkt. Veterinär utfärdar och ansvarar för ordination. Godkänd djurvårdare utför och signerar. Muntlig ordination upprepas av godkänd djurvårdare till veterinären som bekräftar, godkänd djurvårdare utför och journalför ordinationen.

Utredningen förordar, om än något otydligt (”…bör i huvudsak motsvara den nuvarande för djurvårdare nivå 2 och 3…” sid 257) att godkänd djurvårdare ska få utföra ordinationer med narkotikaklassade läkemedel. Det är utomordentligt viktigt att denna avsikt fullföljs genom hela processen fram till föreskrifter.

Motivering gällande administrationssätt
Läkemedlens administrationssätt utvecklas hela tiden, avgränsningar riskerar att snart göra lagstiftningen omodern. Mycket kraftfulla narkotikaklassade läkemedel kan t ex tillföras på andra sätt än genom injektioner. Märk att ordinationen innehåller val av administrationssätt.

Motivering gällande narkos
Vår klinik skulle kunna genomföra operationer där kirurgen inleder narkosen och därefter låter godkänd djurvårdare föra narkosprotokoll och utföra ändringar av narkosmedeltillförsel enligt kirurgens muntliga ordination. För oss är förlusten av kirurgens arbetstid marginell jämfört med om det saknas narkospersonal och patienten måste avvisas.

I nuvarande undantagsregler för djurvårdare nivå 3 läggs ansvaret på veterinären genom skrivningen ”…läkemedel för allmän bedövning (narkos) får endast ges om en veterinär befinner sig på platsen och kan agera om komplikationer skulle uppstå…”. Denna skrivning är rimlig och bör kvarstå för godkänd djurvårdare. Veterinären som opererar befinner sig inom armslängds lucka.

Även en djursjukskötare (med delegation för narkos) kan ordinera premedicinering till godkänd djurvårdare och sedan inleda narkosen. Om djursjukskötare ska utföra ingrepp (som det finns delegation för) kan godkänd djurvårdare sedan reglera tillförsel av narkosmedel. Detta förbättrar djurskydd, arbetarskydd och arbetsflöde. Ex med stor volym är tandvård.

Våra veterinärer får med detta förslag dessutom möjlighet att genom erfarenhet behålla och fördjupa sin kompetens inom anestesi vilket är nödvändigt.

Att föra narkosprotokoll är idag inte reglerat i lagstiftningen så det möter inga hinder att godkänd djurvårdare gör det. Det är fråga om iakttagelser som journalförs, inga åtgärder. Lagstiftningen idag lägger inga hinder i vägen för någon att mäta kroppstemperatur, räkna andetag och hjärtfrekvens, mäta blodtryck eller något annat som ingår i narkosprotokollet.

Handräckning är heller inte reglerat i lagstiftningen. Handräckning är i verkligheten nödvändig eftersom kirurgen är sterilklädd och inte kan beröra någonting utanför det sterildukade operationsfältet. Kirurgen behöver hjälp med sin klädsel, glasögon, torka svett ur pannan mm.

I linje med nuvarande lagstiftning skulle i princip vem som helst kunna föra narkosprotokoll och utföra handräckning. Vi tycker dock att det faller sig naturligt och lämpligt att använda de godkända djurvårdarna. Framtida föreskrifter får inte förhindra detta!

Motsägelsefullt konstaterar Utredningen, sid 259, att utbildning om 80 tim till djurvårdare nivå 3 ”…framstår som otillräcklig för självständigt ansvar för inledning och övervakning av narkos…”, trots att våra djurvårdare nivå 3 genomfört dessa uppgifter i många år utan dålig inverkan på patientsäkerhet eller djurskydd. Utredningen resonerar vidare att djurhälsopersonal ska kunna utföra sina arbetsuppgifter självständigt. Den avsedda gymnasieutbildningen till godkänd djurvårdare skulle inte räcka till för självständigt narkosarbete, trots att den kommer att ge mångdubbel undervisningstid.

Alltnog, sådan självständighet är inte fallet med den här föreslagna möjligheten att godkänd djurvårdare får reglera tillförsel narkosmedel för underhåll.

När Jordbruksverket skriver sina framtida föreskrifter vore det olyckligt om man enbart stödde sig på de synpunkter som Raid och SLU framfört till Utredningen. Raid är en liten andel av alla djursjukskötare. Deras utbildning är inriktad på djuromvårdnad, och det finns inga belägg för att de har särskild kunskap inom riskvärdering av anestesi på systemnivå. (Enskilda individer kan förstås vara mycket skickliga på grund av stort intresse och många års erfarenhet, men det gäller lika mycket djurvårdare. Individuell skicklighet är inte samma som riskvärdering på systemnivå.) Raid har gjort sig kända för att alltid argumentera för att monopolisera sedering och anestesi till sin egen fördel. Dessa arbetsuppgifter är strategiskt viktiga för alla kliniker. Utan anestesi ingen kirurgi, utan sedering nästan ingen verksamhet alls.

SLU biträder Raid och har så gjort i alla år som dessa frågor diskuterats. Vi undrar vem inom SLU som för fram dessa åsikter? På vilken erfarenhetsgrund? Endast den som i stor omfattning använt och lärt upp djurvårdare till narkosarbete kan ha någon uppfattning om riskerna. SLU:s synpunkter är endast grundlösa spekulationer. Man undviker att påpeka ordinationsansvaret och får fram det felaktiga intrycket att farliga droger skulle användas litet hur som helst av okunniga människor.

Även om syftet med lagstiftning är att förlägga straffansvar på rätt person, så är det också viktigt att föreskrifter grundas på en verklighetsförankrad riskvärdering på systemnivå. Jordbruksverket borde inhämta erfarenheter från internationell sakkunskap för detta, t ex veterinär diplomate inom anestesi.

Lagstiftningen är inte, ens med Utredningens förslag beaktade, anpassad till dagens djursjukvård.

Vi föreslår att framtida föreskrifter kräver att vid allmän anestesi ska sterilklädd kirurg ha tillgång till handräckning bestående av minst en godkänd djurvårdare, och att en sådan är behörig att föra narkosprotokoll och enligt ordination reglera tillförsel av narkosmedel.

Motivering att veterinärer behöver reell kompetens inom narkos
Narkos innefattar en lång följd av steg. Utredningen har av naturliga skäl inte förmått särskilja de olika stegen utan klumpat ihop dem.

1. Beslut i samråd med djurägaren att narkos ska genomföras. Det inbegriper anamnes, klinisk undersökning, möjliga tilläggsundersökningar samt riskbedömning:
   ASA-klass: 1 frisk, 2 lindrigt sjuk, 3 måttligt sjuk, 4 allvarligt sjuk, 5 döende.
   Pkt 1 får endast utföras av ansvarig veterinär.

1. Ordination av premedicinering och anestesiplan.
2. Giva av premedicinering.
3. I regel läggande av permanentkanyl.
4. Induktion, i regel intravenös giva av narkosmedel. Även subcutana, intramuskulära injektioner och andra administrationssätt kan användas.
5. Intubering, en tub förs ner i luftstrupen för andningsgaser. Krävs av säkerhetsskäl och kan användas för tillförsel av narkosmedel. Pkt 5 – 6 tar några min.
6. Narkosprotokoll över basala livsfunktioner förs regelbundet under hela narkosförloppet.
7. Reglering av tillförsel av läkemedel för underhåll av narkos. I regel används narkosgas som tillförs andningsluften i tuben. Även andra administrationssätt för underhåll förekommer.
   Pkt 7 – 8 fortsätter under hela narkosförloppet som kan vara typiskt 45 – 180 min.
8. Tillförsel av narkosmedel avbryts och djuret övervakas till reflexer återkommit och tuben tas ur.

Endast veterinär är behörig för steg 1 och inga förslag i annan riktning har framkommit.
Veterinären ansvarar därmed för narkosen inför djurägaren och djursjukskötare utför den enligt delegation från veterinär. För delegationen står en ansvarig veterinär som enligt SJVFS 2022:2 kap 5 ska ha reell kompetens för uppgiften som delegeras, och har skyldighet att fortlöpande kontrollera att uppgiften sköts så som är förenligt med god och säker vård.

Vanligt på många kliniker är att veterinären, som i och för sig är behörig för steg 2 – 9, överlämnar dessa till djurvårdare nivå 3 eller djursjukskötare. Härigenom riskerar veterinärerna att förlora erfarenhet av narkos och sin reella kompetens. Det medför stora svårigheter:

Veterinären tvingas bära ansvar för något vederbörande saknar insikt om och kan råda över, tvärtemot den goda ansvarfördelning som Utredningen åsyftat och som berördes inledningsvis.

Det saknas rekryteringsunderlag för veterinära anestesiologer som behövs inom den alltmer högintensiva djursjukvården. Det behövs disputerade veterinärer för att bedriva undervisning och forskning.

Endast veterinärer har recepturrätt och rätt att rekvirera de läkemedel som behövs för narkos. Då bär de ansvar för användningen och måste förstå biverkningar och risker vid användning. Veterinären har ansvar för introduktion av nya läkemedel och ny teknologi, vilka patienter och vilka ingrepp som ska utsättas för de risker som avsteg från det invanda innebär.

Djursjukskötarnas legitimation innebär inte att de kan överta ovannämnda uppgifter. Utbildningen är inriktad på djuromvårdnad. Det blir vid de lyckligtvis sällsynta fallen av narkosdöd alltid veterinärens ansvar inför djurägaren, vilket är ett svårt samtal.

Den enda ekonomiskt-praktiska möjligheten för oss att ge våra veterinärer erfarenhet av narkos är att de utför alla steg utom 7–8, varunder ingreppet utförs av samma veterinär. Det kräver att någon utför steg 7–8, någon som inte är behörig för steg 2–6.

Att använda en annan veterinär för steg 7–8 skulle bli oöverkomligt för oss. Det skulle då gå åt två veterinärer för alla ingrepp så att kirurgiverksamheten måste halveras och en stor del övrig personal sägas upp.

3. Möjlighet att bli godkänd djurvårdare utanför gymnasium

Vårt förslag
Möjlighet att bli godkänd djurvårdare för personer med erfarenhet genom examen vid gymnasium med utbildning till godkänd djurvårdare.

Motivering
Vi har behov av värdefull kompetens av annat slag än djursjukvård. Vi behöver personer som kan sköta vaktmästeri, bokföring, marknadsföring, apparatskötsel, administration, inköp mm. De stora företagen kan anställa hela tjänster för sådant. Annars får man leja bort sådana uppgifter för dyra pengar. För oss är det värdefullt att hitta sådana personer som även vill arbeta med djursjukvård, och det finns många. De drar nytta av det helhetstänk som följer av att även delta i djursjukvården. Det är också ett sätt att få en jämnare åldersfördelning i personalgruppen.

Även människor med extremt god förmåga inom djurhantering är åtråvärda. Personer med mycket god intuitiv förmåga till djurhantering, som skolan haft svårigheter att väcka intresse och engagemang hos, kan finna lämpligt arbete och i hög utsträckning bidra till ”god och säker vård”.

Djurvårdare nivå 2 är en mycket stor grupp medarbetare som inte får gå förlorade. De behöver en överkomlig examen i det som skiljer djurvårdare nivå 2 från godkänd djurvårdare. En tillräckligt lång tid för detta måste finnas, minst fem år. Det motsvarar 1 juli 2024 – 1 juli 2029 om Utredningens tidsplan följs.

Att validera är genomförbart, att bygga nya postgymnasiala tilläggsutbildningar är krångligt.

4. Branschen behöver stärkas för att klara det tryck den utsätts för

Stort antal djur som behöver sedering/narkos
För den som saknar praktisk erfarenhet av djursjukvård är det värt att påpeka att behovet av sedering och narkos är betydligt högre än inom humansjukvården. Det behöver tillgripas för ingrepp som en människa skulle tolerera med hjälp av lugnande tilltal. Sedering kan krävas för blodprovstagning, röntgenundersökning, undersökning med ultraljud, kloklippning, pälsvård osv. Narkos är nödvändig för all tandvård även röntgenundersökning och bortskrapning av tandsten, undersökning med CT eller magnetröntgen samt all kirurgi som kräver patientens absoluta stillhet. Kirurgi under lokalbedövning är föga framkomligt.

Den stora volymen sedering/narkos kräver ett stort antal arbetstagare med behörighet att utföra dessa ordinationer.

Säkerhet och arbetsflöde vid hantering av farliga djur
Det krävs en djurvårdare med intuitiv förmåga att tolka djurets minspel och kroppsspråk och att ingjuta lugn och tillit. Samarbete med annan personal i ”skarpa lägen” måste vara ögonblicklig, dvs intuitiv. Denna förmåga tillägnas från barnsben under dagligt umgänge med djurslaget och tradering från vuxna förebilder. För många människor med naturlig fallenhet och god djurbakgrund har skolan haft svårigheter att väcka intresse och engagemang. I vår verksamhet blommar de ut och blir hängivna och ansvarsfulla medarbetare.

Att ge läkemedel, oftast som injektioner, kräver sådan intuitiv förmåga till kommunikation. Djur kan vara uppskärrade i främmande miljö och procedurer de inte är vana vid. Flykt kan i trängda lägen urarta till kamp. Klumpig hantering kan orsaka mycket farliga tillbud med allvarliga risker för patientsäkerhet, djurskydd och arbetarskydd.

Förmågan att tillägna sig ”djurens språk” minskar när personen blir vuxen, jämför annan språkinlärning. Vi har tyvärr märkt att akademiskt utbildad personal utan djuröga kommer till korta vid kritisk hantering, såsom att ge injektioner. Detta är livsfarligt! Vår verksamhet kan inte bedrivas utan djurvårdare med stor intuitiv förmåga. För att hitta dem behövs:

• Stort urval
• Inga krav på postgymnasial utbildning
• Möjlighet att validera erfarenhetsmässig kunskap enligt pkt 3.

Om lagstiftningen utformas på ett verklighetsfrämmande sätt som gör den svår/omöjlig att följa uppstår risken att den inte följs. När respekten för lagstiftning luckras upp riskerar branschen att förfalla. Duktiga företagare blir tveksamma att lägga sitt livs kraft på verksamhet som kan uppfattas som oseriös.

5. Mer uppgifter för djursjukskötare

När djursjukskötare blir avlastade från timslånga narkosprotokoll kan de i stället hinna med fler ingrepp på delegation. Det skulle kunna vara kastrering av hankatter, hudbiopsier, dränering av bölder hos katt mm. Det skulle avlasta våra veterinärer så att de hann med sina patienter på ett bättre sätt.

6. Veterinärutbildningen

Det behövs en ny utredning med rejäla resurser som fokuserar på veterinärutbildningen som idag står i ett katastrofläge. Den av Utredningen föreslagna fördubblingen av antalet platser är svår att genomföra pga brist på patienter och lärare, om inte den kliniska färdighetsträningen minskas kraftigt. Den ackreditering som SLU måste bli godkänd av för att veterinärexamen ska vara godkänd inom EU skulle då riskeras. Det skulle dessutom göra de färdiga studenterna i behov av långvarig handledning.

Personlig lämplighet är helt avgörande för att klara veterinäryrket. Vilka insatser behöver göras för att säkerställa rätt urval? Är Lantbruksuniversitetet rätt huvudman för medicinsk utbildning? Vilken storlek på en medicinsk högskola är optimal? För att klara den psykosociala stress som dagens veterinärer upplever behöver kåren sammanhållning, gemenskap och hjälpsamhet. Dessa kvaliteter grundläggs i ungdomen under studietiden, och bäst i måttligt stora årskullar. Kan flera olika men mindre högskolor förläggas på olika platser med bättre djurunderlag? Vilka för- och nackdelar finns med att ha djursjukskötarutbildningen samlokaliserad med veterinärutbildningen?

 

Ordförklaringar

Administrationssätt: Olika sätt att tillföra läkemedel. Anges med förkortningar av latinska uttryck:

po per oralt, sväljas
sl sublingualt, på munslemhinnan och sugs upp av blodet
sc subcutant, under huden
id intradermalt, i huden
pr per rectum, i ändtarmen
im intramuskulärt, i muskel
iv intravenöst, i blodkärl
it intratrachealt, i luftstrupen

Det finns och utvecklas fler administrationssätt.

Anestesi Bedövning.
Lokal anestesi vid enstaka nerv, ex tandläkaringrepp.
Allmän anestesi utsläcker medvetandet, vilket kallas narkos.

Anamnes Sjukhistoria berättad av djurägaren.

ASA-klass Riskläge vid narkos: 1 frisk, 2 lindrigt sjuk, 3 måttligt sjuk,
4 allvarligt sjuk, 5 döende.

Behörighet Personals tillstånd för läkemedelshantering enligt
ordination.

Delegation Veterinär ger djursjuksköterska tillåtelse att utföra vissa ingrepp eller
använda vissa läkemedel i bestämt syfte. Utfärdas på ett år i taget.
Jämför ordination och delegation.

Injektion Insprutning i kroppen med nål och spruta.

Induktion Den vakna patienten görs medvetslös genom tillförsel av
läkemedel.

Intag Besök tidigt på morgonen då veterinären tar anamnes i närtid,
samt kontrollerar pågående medicinering och gör en klinisk
undersökning med ASA-klassning.

Inledning av narkos Intag, narkosplan
Ordination av premedicinering.
Induktion och intubering.
Övervakning av patientens anpassning till lämpligt
narkosdjup.

Intubering En tub förs ner i luftstrupen för att säkerställa tillförsel av
syre till lungorna. Detta kan endast genomföras under full
medvetslöshet när reflexer fallit bort.

Journal Daganteckning

Klinisk undersökning Veterinärens bedömning med hjälp av sina fem sinnen och
stetoskop.

Ordination Veterinärens behandlingsföreskrift för visst patientdjur med visst
läkemedel med viss dos och administrationssätt.
Jämför behörighet och delegation.

Premedicinering Läkemedel som ges före narkos för att förbättra narkosförloppet.

Narkosmedel Läkemedel som framkallar allmän bedövning. Olika läkemedel kan
användas för inledning respektive underhåll av narkos.

Narkosprotokoll Regelbunden dokumentation av vissa basala kroppsfunktioner som
t ex andningsfrekvens, andningsmönster, hjärtfrekvens, pulskvalitet,
kroppstemperatur, pupillstorlek, blinkreflex, muskeltonus, blodtryck,
slemhinnors färg och genomblödning mm. Härigenom kan narkos-
djup och behov av läkemedel för fortsatt underhåll av narkos bedömas.

Narkosplan Vilka metoder och läkemedel som ska användas.

Permanentkanyl Plastnål som förankrats i blodkärl. Insprutningar kan ges utan
sticka patienten fler gånger. Förkortas PVK.

Sedering Lindrig bedövning av medvetandet så att patienten blir
lugnare och mer lätthanterlig.

Stetoskop Tratt eller membran med slangar för att avlyssna ljud från
kroppens inre.