Allvarliga brister på slakterier faller mellan stolarna
Officiella veterinärers enkla täta kontroller, ETK:er, på slakterier, visar på få men allvarliga avvikelser. Köttbranschen är missnöjd med den information man får från Livsmedelsverket.
– ETK:erna ger en bra bild över hur det har sett ut på slakterierna. Det är glädjande att se att i förhållande till antalet kontroller, andelen brister inte stor. Det är en signal om att djurskyddet ser ok ut vid landets slakterier, säger Anna Lindgren, veterinärinspektör på Livsmedelsverket.
Under perioden från och med 1 september förra året till och med 31 augusti i år genomförde officiella veterinärer totalt 15 864 ETK:er gällande tama hov- och klövdjur. Kontrollerna avsåg avblodning, bedövning, bedövningsutrustning, beläggningsgrad, drivning/handhavande av djur, fixering, fodertillgång, gruppering av djur, hantering, kontroll av döda djur, skaderisk, strötillgång, temperatur och ventilation, tidsgränser, och vattentillgång.
Vid 367 av dessa kontroller upptäckte de officiella veterinärerna brister som sedan åtgärdades av slakterierna. Men vid 36 kontroller åtgärdade enligt Livsmedelsverket slakterierna inte bristerna, trots påpekande från den officiella veterinären.
Ett av dessa handlade om brist vid bedövning. Ett annat om själva bedövningsutrustningen.
– Brister på dessa områden kan innebära risk för allvarligt lidande för djur. Så det faktum att det kvarstår brister utan åtgärd är allvarligt, säger Anna Lindgren, som uppger att dessa ärenden skickats vidare till länsstyrelsen.
Åtta fall avsåg brister vid drivningen och handhavandet av djur på slakterier. Enligt Anna Lindgren handlar det oftast om att djur blir drivna på fel sätt eller för hårt och med fel redskap. Det kan vara att baksidan på en drivpaddel används för att slå djuren eller att elpåfösare används på ett olagligt sätt.
– Det är inte jättefrekvent, men vi ser att grisar blivit drivna med elpåfösare genom märkena efter skållningen på slakteriet. Det är vanligare att vi hittar slagmärken på grisar från redskap, säger hon.
Det kan handla om att djur blivit slagna med stor kraft?
– Ja, det är regelrätta slag. Man skadar kärlen och muskulaturen så att blödningar uppstår.
När nu ETK:erna löpt i mer än ett år, vad har varit den största fördelen med dem?
– Det blir lättare för en veterinär att göra kontroller på slakterier på ett standardiserat sätt eftersom man följer ett flöde och svarar på frågor i en app. Nu har kontrollen har blivit mer likvärdig med hjälp av ETK:erna.
Enligt Anna Lindgren utgör ETK:er nu grunden i Livsmedelsverkets kontroller på slakterier. Därutöver görs fortfarande kontroller när något har hänt, samt kontroller av grundläggande krav – det vill säga att det finns skriftliga rutiner för djurskyddsarbetet, att det finns en djurskyddsansvarig och att personalen har dokumenterad kompetens för sina arbetsuppgifter.
På branschorganisationen Svenska Köttföretagen är man inte lika entusiastisk över ETK:erna.
– Vi tycker att både regelverk och strukturen på ETK:erna är väldigt otydliga, säger Theres Strand på Svenska Köttföretagen, som har försökt få till ett möte med Livsmedelsverket för att diskutera det organisationen inte är nöjd med, men har nekats det.
Den största stötestenen enligt Theres Strand är att officiella veterinärer inte kontaktar rätt personer på slakterierna när brister vid ETK upptäcks. Det gör att bristerna inte kan rättas till tillräckligt snabbt.
– Slakteriet måste ha en kommunikation som fungerar och då menar Livsmedelsverket att de kan lägga det här i knät på vem som helst. Vi säger att det bör finnas en ansvarig person, antingen en arbetsledare eller djuromsorgsansvarig. Det blir fel om man inte ger informationen om brister till en person som har möjlighet att åtgärda. Det har vi framfört vid flera tillfällen utan att få något gehör för det, säger Theres Strand.
Text Håkan Frisell. Bilden visar märken på slaktkropp av gris som utsatts för elpåfösare. Foto: Livsmedelsverket.