Det är nu bevisat att världens ”sjunde kontinent”, havet av plast och annat skräp, utgör ett reellt hot mot både människor och djur. Genom att mikroplasten koloniseras av mikroorganismer, sprids både virus och antiobiotikaresistenta bakterier. Det skriver den franska sajten Vétitude.fr.

En studie om mikroplastföroreningar i Monterey Bay i Kalifornien avslöjar att plastföroreningarna finns i matsmältningskanalen hos ansjovis och därmed hos sillgrisslor och andra sjöfåglar som livnär sig på dessa fiskar. Alla dessa djur var kontaminerade med mikroplast och 23 procent av dem innehöll partiklar med östrogen aktivitet.

Enligt forskarna är det uppenbart att nanopartiklar av plast är potentiellt hormonstörande för hela näringskedjan, vilket orsakar kaskadeffekter på den marina faunans reproduktion och immunsystem. Studien visade att 58 procent av ansjovisen och 100 procent av sillgrisslorna hade mikropartiklar mindre än 5 mm i mag-tarmkanalen, sammansatta av 78 procent fibrer (bomull eller polyester) och 57 procent plast.

Havsvattenprover innehöll cirka 2 mikropartiklar per 1 000 liter. Hos ansjovisen koncentreras dessa mikropartiklar genom att fisken filtrerar plankton, vilket leder till förgiftning hos sillgrisslorna. I denna studie undersöktes bara mikroplaster, men det har konstaterats att sjöfåglar också konsumerar relativt stora bitar av plast.

Forskning som utförts i Bordeaux lyfter fram vikten av plastföroreningar när det gäller spridning av virus- och bakteriesjukdomar. Bland annat har en forskare visat att mikroplast blir bärare av patogener, inklusive virus och bakterier. I vattenmiljön koloniseras nämligen mikroplasten snabbt av mikroorganismer som producerar biofilmer, vilket skapar miljöer skyddade av en extracellulär polysackaridmatris. Risken för att bakterier utvecklas där är mycket stor, vilket främjar genmutationer och skapar ”naturlig” resistens mot antibiotika. Antibiotikaresistenta bakterier kunde hittas i koncentrationer 100 till 5 000 gånger högre på mikroplastens biofilm än i det omgivande havsvattnet.

En studie från University of Queensland har också visat på dessa små partiklars förmåga att transportera och sprida virus. Forskarna observerade förmågan hos en Escherichia coli-bakteriofag att leva på mikroplaster. Resultatet: 98 procent av virusen trängde in i plastmiljön och mer än hälften var fortfarande detekterbara tio dagar senare, mycket längre än om viruspartiklarna svävat fritt i vattnet.

Dessutom gynnas virusens överlevnad av solexponering. Därmed ökar sannolikheten för att de transporteras av levande organismer genom havsströmmar. Enligt studien ”varierar den dos som krävs för att infektera människor mellan olika typer av virus som finns i mikroplaster, men ibland är dosen tillräcklig för att orsaka potentiell infektion.” Det kan alltså vara riskabelt att äta skaldjur som skördats i områden som är förorenade med mikroplast.

De mikroplastpartiklar som hittats i 16 olika marina arter för mänsklig konsumtion, köptes i de största hamnarna vid Stillahavskusten i Ecuador.

Källa: Vétitude