1984 blev Johan Hellander färdig veterinär. Sedan 2004 är han stuterichef och veterinär på Menhammars stuteri på Ekerö och nu även nytillträdd ordförande i Stiftelsen Hästforskning.

Betyder det att du ska trappa ner ditt vanliga jobb som chef på stuteriet?

– Nej, ordförandeposten är ett rent förtroendeuppdrag. Jag ser som min främsta uppgift att se till att de pengar vi fördelar i anslag gör största möjliga nytta för hästforskningen. Stiftelsen har stor betydelse för hästlivet. De senaste tio åren har stiftelsen delat ut omkring 150 miljoner kronor till cirka 150 olika forskningsprojekt i Sverige och Norge. Stiftelsen är nämligen ett svensk-norskt samarbetsprojekt.

Nämn något projekt, som du själv tycker är betydelsefullt, som fått forskningspengar från stiftelsen?

– I närtid tänker jag på ett projekt som bedrevs på SLU och som handlade om att göra en objektiv rörelseanalys för diagnos och behandling av hältor. Resultatet av den forskningen tror jag kommer att betyda mycket för många.

Det är väl ingen överdrift att säga att du har vigt ditt liv åt travhästar. Vet du varför du hyser sådan kärlek till dem?

– Som så mycket annat i livet är detta en slump. Efter min utbildning på SLU fick jag jobb som stuteriveterinär på Flyinge i Skåne. Det är ju ridsportens Mecka, men där fanns även några travhingstar och att ta ansvar för dem föll på min lott eftersom dåvarande chefen på Flyinge, Ingvar Fredricson, helt enkelt pekade på mig en dag och sa: ”Du är väl travintresserad”. Och det blev jag – då. Så intresserad att jag till och med slutade rida själv. Jag uppskattar travsporten och tycker det är roligt att jobba med och umgås med travhästar. De har i allmänhet bättre psyke än ridhästar, tycker jag. Det är också lättare att bedriva avelsarbete inom travsporten eftersom målen är tydliga och det finns möjlighet att jämföra prestationer.

Läs hela intervjun med Johan Hellander i VeterinärMagazinet nummer 3, som utkommer sista veckan i maj.

Text: Kerstin Stålbrand Foto: Emine Lundsten