Det ska inte ses som djurförsök att förvalta eller övervaka populationer av djur som lever vilt – om det inte finns ett tydligt vetenskapligt syfte. Det menar Jordbruksverket i en rapport som verket lämnat till regeringen.

– Forskning och förvaltning av vilda djur går ibland in i varandra och vår rapport visar att många aktörer anser att det är krångligt att veta hur de ska se på sin verksamhet och vilka regler som gäller, säger Helena Elofsson, djurskyddschef på Jordbruksverket.

Arbetet med regeringsuppdraget har skett i samråd med Havs- och vattenmyndigheten och Naturvårdsverket. I rapporten lämnar verket flera förslag för att göra det enklare och tydligare för aktörerna. Bland annat föreslås en ändring i djurskyddslagen och ett antal olika kriterier som kan förenkla bedömningen kring vad som är förvaltning och vad som är forskning.

Förvaltningsåtgärder utförs för att förvalta eller övervaka djurbestånd. Det kan exempelvis vara skyddsjakt, provfisken eller andra inventeringar av djur i naturen. Djurförsök har ett tydligt vetenskapligt syfte och genomförs för att testa teorier eller hypoteser, eller för att ta fram nya teorier. Exempel på djurförsök kan vara att analysera hur olika miljögifter påverkar vilda djur eller forskning på sjukdomar hos vilda djur.

Förvaltningsåtgärderna regleras redan i annan lagstiftning och styrs ofta redan genom myndighetsbeslut, och det blir både enklare och tydligare för de som utför förvaltning om de inte regleras även i djurskyddslagen.

– Vi har i utredningen sett på djurskyddsaspekterna men inte funnit att det finns skäl för att jämställa förvaltningsåtgärder med djurförsök. Vi bedömer inte att den relativt omfattande djurskyddslagstiftning som finns för att skydda djur i djurförsök är motiverad vid förvaltningsåtgärder, och denna hantering styrs dessutom redan av andra myndighetsbeslut säger Helena Elofsson.

Jordbruksverket föreslår bedömningskriterier som utövare kan använda för att bedöma om deras verksamheter med vilda djur är djurförsök eller förvaltning.

– Kriterierna behöver utvecklas vidare och en handbok tas fram som kan fungera som en vägledning för utövares bedömning. Vi föreslår att detta görs genom ett fortsatt samarbete mellan Jordbruksverket, Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten säger utredare Johannes Erlandsson.

Källa: Jordbruksverket