Djurförflyttnigar har kartlagts i en ny studie och den visar på tydliga förändringar som kan ha betydelse för smittspridning. Studien ingår i ett projekt vars syfte är att bromsa smittspridning av bakterien Mycoplasma bovis.

Genom att utnyttja data från rapporterade nötförflyttningar mellan olika gårdar har forskare kunnat följa utvecklingen över de senaste decennierna. Att förstå hur nötkreatur flyttas är centralt i smittskyddsarbetet, eftersom djur som byter besättning riskerar att föra med sig smittor. Som Mycoplasma bovis som sprids främst via att infekterade djur transporteras till nya besättningar.

Förändrade rörelsemönster hos nötkreatur

Studien visar att antalet nötförflyttningar har ökat markant under de senaste 20 åren, trots att det totala antalet djur och gårdar (produktionsplatser) faktiskt har minskat. Samtidigt sker transporterna nu mer intensivt inom vissa kluster av gårdar, det vill säga tätare utbyte av djur inom grupper av besättningar. En smitta kan därmed spridas snabbare inom ett sådant kluster – men å andra sidan tyder resultaten på att omfattningen av ett sjukdomsutbrott kan bli mer begränsad i hela populationen i dag jämfört med för 20 år sedan.

Forskarna observerade också förändrade rutiner i branschen: Tjurkalvar flyttas numera ofta redan vid omkring 20 dagars ålder, och kor och kvigor skickas i högre grad fram och tillbaka mellan sin födelsegård och andra produktionsplatser. Dessa förändringar i rörelsemönster kan ha betydelse för hur sjukdomar sprids och hur man bör utforma smittskyddet.

Kunskapsluckor kvarstår

Trots de nya insikterna behövs det mer forskning för att förstå exakt hur olika smittämnen utnyttjar förflyttningsmönstren. Det är till exempel ännu oklart vilka typer av gårdar som ingår i de identifierade “klustren” eller vilka slags förflyttningar som ökat mest. Kanske rör det sig om fler interna transporter inom samma företag, resor till och från sommarbete eller kvighotell, eller ökat utbyte av djur mellan gårdar med samarbeten (så kallade mellangårdsavtal). Denna information kommer att undersökas närmare framöver.

Ger starkare underlag

Studiens resultat är värdefulla för veterinärer, rådgivare och beslutsfattare som utformar smittskyddsprogram. Bättre kunskap om hur djur förflyttas ger ett starkare underlag för rekommendationer och åtgärder – vilket i förlängningen hjälper djurägare att skydda sina besättningar mot smittor.

Studien är en del av ett större forskningsprojekt som leds av Ivana Rodriguez Ewerlöf, forskare vid Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA). Projektet bedrivs i samarbete med Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och Växa Sverige, med målet att bromsa spridningen av Mycoplasma bovis – en bakterie som orsakar svårbehandlade infektioner hos nötkreatur med stort lidande och betydande produktionsbortfall. Fynden kring nötförflyttningar utgör därmed en viktig del i det smittförebyggande arbetet.

Källa: Svenska Veterinärinstitutet (SVA