Sedan 2020 har fågelinfluensa drabbat ett tjugotal livsmedelsproducerande fjäderfägårdar i Sverige, vilket har lett till att nära 2,4 miljoner fjäderfän har dött eller avlivats. Fågelinfluensaviruset sprids ofta till fjäderfä från vilda fåglar och för att förhindra utbrott krävs effektiva smittskyddsrutiner för att förhindra kontakt mellan vilda och tama fåglar. En riskkartläggning vid SLU och SVA visar på stora variationer i risken för utbrott beroende på både säsong och geografiskt läge.

Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, har i en studie tillsammans med SLU, utvecklat en riskkarta som visar risken för introduktion av så kallad högpatogen fågelinfluensa till svenska fjäderfägårdar. Med hjälp av data om tidigare fall av fågelinfluensa hos vilda fåglar, vilda fågelpopulationer, klimat, markanvändning och fjäderfätäthet identifierade studien de områden och tid på året som innebär högre risk för utbrott bland fjäderfä.

Mars högre risk

De södra delarna av Sverige, särskilt Skåne och Östergötland, identifierades som områden med högre risk på grund av deras närhet till flyttfåglar och med svenska mått mätt, en stor fjäderfäproduktion. Kartläggningen pekar också på stora säsongsvariationer, med den högsta risken under vintern och tidig vår, särskilt mars.

Beslutsstöd för träffsäkra förebyggande åtgärder

För att förhindra kontakt mellan vilda och tama fåglar krävs effektiva smittskyddsrutiner, som kan inkludera att hålla fjäderfän inomhus. Riskkartläggningen pekar på behov av regionspecifika och tidsanpassade åtgärder, för att minska antal utbrott och samtidigt minimera onödiga åtgärder som kan innebära störningar i den normala driften på fjäderfägårdar.

Kartläggningen bidrar till bättre förståelse för var och när risken generellt är högre, men den bygger på historiska data. Eftersom smittläget för fågelinfluensa är i ständig förändring kommer det framöver behövas kontinuerliga uppdateringar av riskkartorna med nya data för att anpassa dem till förändringar i fåglarnas migrationsmönster och virusets utveckling.

Riskkartan är därmed avsedd att, i kombination med kunskap om aktuellt smittläge, väderförhållanden, populationer av flyttfåglar och virusets utveckling, utgöra ett beslutsstöd för riskhanterare. Studien understryker också vikten av att upprätthålla smittskyddet i alla situationer, även när riskkartläggningen identifierar områden och tidpunkter med lägre risk, eftersom risken aldrig är obetydlig.

Förbättringar av både övervakningen av vilda fågelpopulationer och registeruppgifter om fjäderfägårdar kan också förbättra framtida riskprognoser. Studien har fokuserat på kommersiella fjäderfägårdar och data över anläggningar med hobbyfjäderfän var inte inkluderade.

Studien är finansierad av Formas. 

Källa: SLU