Ohyra i stallar som skadar grisar är ett tilltagande problem. Inte ens mönsteranläggningen Lövsta på SLU är förskonad.

– På Lövsta har vi ett ökande problem, och har konstaterat bitande stallflugor. Men inte bara på Lövsta utan även i andra besättningar, säger Axel Sannö, forskare och besättningsveterinär på Lövsta lantbruksforskning på SLU. Där hålls i dagsläget cirka 80 grisar.

I ett fall tidigare denna månad påträffade en officiell veterinär, OV, inte mindre än 100 angripna grisar från en och samma leverantör på slakteriet KLS Ugglarps i Dalsjöfors. Troligtvis rör det sig om insektsbett som haft en kraftig påverkan på djurens hud.

I ett annat fall förra månaden levererades 53 grisar till slakteriet Protos i Visby som var så svårt angripna av insekter/ohyra att de krävde omfattande rensning och avhudning innan de kunde användas som livsmedel.

”Vid besiktningen efter slakt konstaterades hudförändringar på alla grisar i form av lokala akuta dermatiter sannolikt orsakade av omfattande insektsangrepp/ohyra. Dermatiter syntes i form av punktformiga hudblödningar utspridda längs ryggen och utsidan av fram- och bakben”, skriver officiella veterinäre i en anmälan till länsstyrelsen.

”Observationen som gjorts kan tyda på att det kan finnas brister hos leverantör i rutinerna kring stallmiljö samt rutiner för att förebygga/minska insektsangrepp/myggbett till en acceptabel nivå”, heter det vidare i anmälan.

Enligt Axel Sannö kan det vara svårt för djurhållare att upptäcka problem med exempelvis bitande stallflugor. Märkena på huden syns ofta bara tydligt efter det att slaktkroppar av gris har skållats.

– Man upplever inte att det är många flugor när man går runt att i de här besättningarna. Tvärtom kan antalet flugor nästan upplevas som mindre flugor än i andra besättningar, säger han.

– Vi har tittat på grisar före slakt utan att kunna se någonting alls. Det verkar som betten framträder efter skållning. Då är det ännu svårare för djurägare att agera. För oss som jobbar i besättningarna så är det otroligt viktigt att vi får de här uppgifterna från officiella veterinären.

Hur kan man komma till rätta med problemet?

– Det handlar om att hitta var i besättningen man har förökning av flugorna, alltså var de lägger ägg.

Axel Sannö berättar att man på Lövsta nu kommer ett testa släckt kalk för att bekämpa stallflugorna. Tidigare har man prövat bland annat rovflugor, lampor, olika kemiska preparat samt tvättat och gjort förändringar i inredningen. Men inget har hittills gjort att man kommit till rätta med flugorna.

– Vi har utrymmen i inredningen som skulle kunna vara barnkammare för fluglarver. Tanken nu är att lägga ut släkt kalk i sådana utrymmen. Målet är att göra miljöerna i ogästvänliga för fluglarverna, säger han.

Magdalena Jacobson är professor i grismedicin vid Institutionen för kliniska vetenskaper på SLU. Hon upplever också att angreppen från bitflugor är ett ökande problem.

– Det finns olika idéer om hur man ska göra för att bli kvitt de här flugorna, men det är inte lätt. Inga preparat är godkända för livsmedelsproducerande djur. På Lövsta har de provat olika metoder utan att hitta något undermedel, säger hon.

Text: Håkan Frisell. Bilden föreställer Axel Sannö, forskare och besättningsveterinär på Lövsta lantbruksforskning på SLU.