Hundens ras och ålder samt ägarens kunskap och erfarenhet är de faktorer som spelar in när hundar får aggressionsproblem, visar en studie från universitet i Helsingfors.

Aggressiva beteenden hos hund som morrande, skällande och hotfull kroppshållning kan leda till angrepp och utgöra hot mot människor och andra djur. Problemet kan ofta lösas med medicinsk och/eller beteendemässig behandling. För det mesta är problematiska beteenden tecken på rädsla, smärta eller frustration som försämrar hundens välbefinnande.

Därför är det viktigt att förstå de faktorer som ligger till grund för aggressivt beteende hos hundar. En forskargrupp vid universitetet i Helsingfors har studerat sambandet mellan beteendet hos cirka 9 000 renrasiga hundar, varav 1 791 klassificerades som aggressiva, och flera riskfaktorer. Forskarna har särskilt intresserat sig för aggressivitet mot människor, oavsett om de varit ägare till hunden eller främlingar. Hundarna klassificerades som aggressiva om de morrar ofta och/eller någon gång försökt bita en person. Forskarna kunde därigenom identifiera ett antal faktorer som sannolikt framkallar aggressivt beteende mot människor.

Forskarna har visat att rädsla, ålder, ras, interaktioner med andra djur samt ägarens erfarenhet påverkar hundarnas aggressivitet mot människor. Gamla och rädda hundar är mer benägna att bete sig aggressivt. Hos äldre hundar kan reaktionerna orsakas av smärta eller exempelvis försämrad som syn. Små hundar är också ofta mer aggressiva än medelstora och stora. Men eftersom deras beteende inte nödvändigtvis uppfattas som hotfullt – med tanke på deras storlek – korrigeras det mer sällan av ägarna.

Dessutom bekräftar studien att hanhundar är mer aggressiva än tikar, och i motsats till vad många hundägare tror har kastrering ingen effekt på detta. Den hund som blir familjens första verkar också mer benägen att bli aggressiv. Risken ökar också om familjen bara har en hund. Omvänt uppträder hundar som tillbringar mer tid i sällskap med andra hundar mindre aggressivt än ensamma individer. Här är dock orsakssambandet fortfarande oklart. Slutligen spelar rasen en viktig roll, vilket tyder på att det finns en genetisk grund för aggressivt beteende. Collie, pudel (toy-, dvärg- och mellan-) samt dvärgschnauzer sticker ut som mest aggressiva raser. I andra änden av kurvan återfinns populära raser som labrador retriever och golden retriever – dessa förknippas med mycket lägre risk för aggression.

Sammantaget finns det flera kriterier att beakta när det gäller att minska hundars aggressivitet. Uppfödare kan gynna de mindre aggressiva och mindre rädda djuren i avelsurvalet. Köpare kan göra bättre val, som att välja ras anpassad efter livsstilen, och ha flera hundar i stället för en. Ägare kan förbättra hundens levnadsförhållanden genom socialisering och interaktion med andra hundar och människor och vara vaksamma på smärta när hunden åldras.

Källa: Vétitude.fr