Antalet ärenden med högdräktiga och nyförlösta djur som upptäcks på landets slakterier ökar. Samtidigt uppger en länsstyrelse att fler fel görs i dräktighetsundersökningar ute hos primärproducenter: ”Man missar att det finns en kalv i magen”.

– Vi har indikationer på att det här ökar. Det är tragiskt, för jag tänker på det liv som inte fick födas. Samtidigt går vi miste om möjligheterna att använda de här djuren så som det var tänkt i livsmedelsproduktionen, säger Anna Lindgren, veterinärinspektör på Livsmedelsverket.

Enligt statistik från Livsmedelsverket upptäcktes 232 fall med högdräktiga och nyförlösta djur på landets slakterier förra året. Samma siffra året innan var 214. Varje ärende kan omfatta ett eller flera djur. I regel gäller det kor och får, och ibland kan det handla om tvillingfoster. Preliminära siffror för första halvåret i år indikerar att trenden med ökande antal ärenden håller i sig.

Ulrike Segerström är djurskyddshandläggare och samordnare på Länsstyrelsen Södermanland. Hon har noterat att fler fel begås vid dräktighetsundersökningar ute hos primärproducenter.

– Jag märker att det har blivit vanligare att man missar att det finns en kalv i magen och det är tragiskt. Det är synd om djurägaren, som inte har något uppsåt att skicka en högdräktig ko, säger hon.

På SLU förvånas man över uppgiften att det skulle missas i dräktighetsundersökningar.

– Jag är själv lite förundrad över det. Diagnosen är ganska säker och det är svårare att komma fram till diagnosen inte dräktig än dräktig. Jag skulle hellre vilja lyfta att det är svårt att korrekt tidsätta en dräktighet, säger Renée Båge, docent i djurens reproduktion på SLU och expertkonsult på föreningen Växa Sverige.

– Det är också olika hur ofta veterinärer gör det här momentet. Det finns de som gör det varje vecka och kan göra det i sömnen. Sedan är det andra som gör det enstaka gånger om året och inte har fingerfärdigheten eller hantverket, fortsätter hon.

Renée Båge konstaterar att en veterinär som är osäker på om ett djur är dräktigt har alternativ.

– Under vissa perioder under dräktigheten är det mer eller mindre lätt att känna. Är man osäker ska man skriva att diagnosen är osäker och att man gör omkoll två veckor senare eller så. Är kon i femte eller sjätte dräktighetsmånaden är det svårt att nå den dräktiga livmodern eftersom den hänger tungt ner i buken. Kalven ligger i botten, dit ingen människa kan nå. Men det finns ändå typiska tecken: Man känner att livmodern försvinner ner i djupet och att den är förstorad.

Det finns enligt Renée Båge också mer säkra metoder att bedöma dräktighet hos kor, som att använda ultraljud samt analysera hormoner och specifika dräktighetsproteiner i mjölk och blod. Många mjölkbönder följer redan dräktigheten hos sina kor genom de provmjölkningar som görs varje månad. Det är då också enkelt och rutinmässigt att upptäcka om en ko är dräktig innan den skickas till slakt.

– Mjölkanalysen har nästan 100 procents säkerhet. Ungefär en fjärdedel av mjölkkobesättningarna abonnerar på den typen av analys och det görs 9 000 analyser i månaden i Sverige, säger Renée Båge.

När det gäller köttraser kan det vara svårare – men inte omöjligt.

– Det kan vara förenat med livsfara att mjölka en köttrasko, men man kan även analysera blod från blodprov i svansen.

Är analys av dräktighetsproteiner i mjölk eller blod lösningen för att komma till rätta med osäkra dräktighetsbestämningar och problemet med högdräktiga som av misstag skickas till slakt?

– Ja, det är det absolut. Man kan rekommendera att kolla inför varje slakt. Och det är djurägarens ansvar att kolla om kon är dräktig eller ej, säger Renée Båge.

Hon tycker också att det är viktigt att veterinärer hänger med i forskningen på området.

– Det behövs mer kunskap hos veterinärer om de här diagnostiska metoderna. Det kanske inte är alla som arbetar i fält som hänger med i branschtidskrifter, säger hon.

Text: Håkan Frisell

Bildtext: Renée Båge, docent i djurens reproduktion på SLU och expertkonsult på föreningen Växa Sverige. Foto: privat bild.