James Herriot gör comeback på tv
För 50 år sedan gav Alf Wright ut ut sin första bok om tillvaron som veterinär på landsbygden i brittiska Yorkshire under pseudonymen James Herriot. Dessförinnan hade boken refuserats av flera förlag. Jubileet firas genom att brittiska Channel 5 gjort en nyinspelning av sex avsnitt av tv-serien I vår herres hage, som sändes i 90 avsnitt på 1980- och 90-talet. I Storbritannien hade serien upp till 13 miljoner tittare per avsnitt.
De nya avsnitten har köpts in av SVT, men visningsdatum är ännu inte klart, vare sig i Sverige eller i Storbritannien.
Nya huvudrollsinnehavare är Nicholas Ralph som James Herriot och Samuel West som den äldre veterinären Siegfried Farnon. I förra omgången spelades han av Robert Hardy, som dog 2017. Nicholas Ralph är skådespelare men nykomling för tv-publiken. Samuel West har tidigare bland annat medverkat i serien Mr Selfridge. Regissör är Brian Percival, som bland annat regisserat Downton Abbey.
De flesta veterinärer kan berätta dråpliga historier ur sitt yrkesliv. Alf Wright kom hem och berättade dem för sin fru, och sade gång på gång att “detta ska jag ha med i en bok”. En dag i mitten av 60-talet tröttnade frun och svarade hon inte trodde det någonsin skulle någon bok. Då satte Alf Wright igång och skrev. Han gjorde det på kvällarna efter jobbet, sittande framför tv:n. Böckerna har sålts i ca 60 miljoner exemplar, och när han avled 1995 nära 80 år gammal kom 2 000 personer till en minnesgudstjänst i den medeltida katedralen i York.
Den nya tv-serien “Veterinären på landet” utspelar sig på den moderna versionen av den klinik som grundades av Wrights/Herriots chef och senare kompanjon Siegfrid Farnon (egentligen Donald Sinclair) i småstaden Thirsk nära York. Sinclair var en uppskattad hästveterinär som i 40 år var banveterinär på galoppbanan i Thirsk och hade bland sina kunder galoppstallet som vann 1962 års Grand National. Berättare serien är skådespelarna Christopher Timothy och Peter Davison, som spelade James Herriot respektive Sinclairs lillebror Tristan i 80-talsversionen av serien.
I Thirsk finns ett prisbelönt museum om Herriot, inrymt i huset där den ursprungliga praktiken var inrymd och han först bodde.
Alf Wight tog sin författarpseudonym James Herriot efter en fotbollsmålvakt. Orsaken var att brittiska veterinärförbundet inte tillät veterinärer att göra reklam för sitt namn. Men succén kring böckerna och tv-serien gjorde att det var James Herriot som i allmänhetens ögon var veterinär, om än i Alf Wrights gestalt.
En anekdot kring det och hur James Herriot möjliggjorde en hästexport till USA berättas av den tidigare brittiska landslagsryttaren Graham Fletcher i ett färskt nummer av Horse and Hound.
Alf är uppvuxen i Thirsk och både hans pappa och farfar hade James Herriot/Alf Wight som sin veterinär. På 1980-talet, då Herriot blivit världsberömd, hade Graham Fletcher en amerikansk spekulant på en av sina hopphästar. Egentligen hade han gett upp om att få den såld på grund av brittiska uppklassningsregler, men den skulle passa fint i amerikanska hunterklasser.
Provridningen gick bra, men den amerikanska kunden tackade ändå nej. Då hon skulle åka råkade Graham Fletcher se att hon hade en bok av James Herriot liggande i sin bil, så han frågade om hon gillade den. Absolut, som många I USA var hon ett stort fan. Graham Fletcher berättade då att han kände Herriot väl.
På kvällen ringde den amerikanska kunden och sade att hon ändrat sig och ville köpa hästen, men det fanns ett villkor: Hon krävde att besiktningen gjordes och undertecknades av James Herriot. Graham Fletcher ringde i sin tur Herriot, förklarade situationen och frågade om han kunde göra honom den tjänsten. Absolut inte, svarade Herriot, som var en mycket korrekt skotte. Det vore oetiskt att använda sin författarspseudonym vid en besiktning, påpekade han.
Men lite senare ringde Herriot ändå tillbaka och förklarade att eftersom han hyste sådan respekt för Grahams far och farfar så skulle han för en gångs skull och aldrig mer göra ett undantag. Hästen besiktigades och intyget fick underskriften James Herriot.
Text: Cecilia Lönnell Foto: World of James Herriot