Läkemedelsverkets har tagit fram en ny behandlingsrekommendation för hjärtsjukdom och hjärtsvikt hos hund och katt.

Rekommendationen ger bland annat råd om hur tidig läkemedelsbehandling kan fördröja utvecklingen av klinisk sjukdom hos hundar med asymtomatisk hjärtsjukdom. Ett nytt avsnitt handlar om hur hundar och katter med akut hjärtsvikt behandlas på ett strukturerat sätt när de omhändertas på klinik.

– Behandling av hjärtsjukdom och hjärtsvikt innebär ett stort engagemang för både djurägare och veterinär. Vi hoppas att vår nya behandlingsrekommendation, som är framtagen i samarbete med områdesexperter, kan utgöra ett kunskapsstöd för landets veterinärer, säger Henrik Holst, Läkemedelsverket.

Utvecklingen inom smådjursjukvården går fort. Kardiologi hos hund och katt är ett av de områden inom veterinärmedicinen som i dag erbjuder mycket avancerad vård och där ny kunskap om medicinska behandlingsmöjligheter hela tiden utvecklas. Förfinad diagnostik och nytillkomna behandlingar gör det möjligt att följa och behandla djur med kroniska sjukdomar under lång tid med bibehållen god livskvalitet.

Djurägarnas förväntningar på vården av hundar och katter ökar i takt med att djuren får en allt starkare social betydelse för människan och ofta ses som en självklar del av familjen. En tydlig etisk kompass behövs för att vägleda veterinären kring de svåra frågorna när behandling inte längre är ett alternativ.

Som grundprincip ska godkända läkemedel användas när sådana finns tillgängliga för en viss indikation. För flera av de tillstånd som omnämns i rekommendationen finns godkända läkemedel till hund och katt. Men i många fall saknas godkända alternativ vilket innebär att det kan vara nödvändigt att använda läkemedel utanför godkänd indikation, godkänt djurslag eller läkemedel godkända för människa (användning off label). Denna rekommendation avser att bidra till att sådan användning är baserad på tillräcklig evidens vad gäller läkemedelsval och dosering.

Den nya rekommendationen ersätter behandlingsrekommendationen från 2005. Läs den här

Källa: Läkemedelsverket