Den nya variant av kaningulsot som på senare år drabbat både vilda och tama kaniner har troligen funnits i Sverige sedan år 2013. Den slår inte bara mot unga kanininer, utan även mot vuxna . Det kan försämra möjligheterna för kaninpopulationen att återhämta sig efter ett utbrott. Det konstaterar SVA i en rapport till Naturvårdsverket.

Kaningulsot, orsakad av viruset rabbit haemorrhagic disease virus, RHDV, kan drabba vildkaniner och tamkaniner och har funnits i Sverige sedan 1990-talet. Den ger allvarliga leverskador och leder mycket ofta till att djuren dör. De djur som överlever sjukdomen blir immuna. Tamkaniner kan vaccineras mot sjukdomen.

Under 2015 fick SVA in en ökad mängd rapporter om sjuka och döda vildkaniner. 2016 fastställdes kaningulsot som dödsorsak hos tamkaniner som var vaccinerade mot sjukdomen. Frågan var varför. Var skälet att Sverige nåtts av den nya variant av kaningulsot, kallad RHDV2, som fått snabb spridning i Europa? Den nya virusvarianten påträffades för första gången i Frankrike 2010.

SVA fick med stöd från Naturvårdsverket möjlighet att utreda eventuell spridning av RHDV2 i Sverige. Totalt 75 vildkaniner, 66 fältharar och 12 skogsharar undersöktes för förekomst av RHDV2 under 2015-2016. SVA gjorde också analyser på tio sparade prover från vildkaniner som dött av kaningulsot under 2009-2014. SVA:s biobank gör det möjligt att i efterskott söka efter nya sjukdomar i ett historiskt material.

Analyserna under 2015-2016 visade att den nya virusvarianten låg bakom den omfattande dödlighet som drabbade vilda och tama kaniner i området från södra Sverige och upp till Gävleborgs län under framförallt 2016. Viruset påvisades också för första gången någonsin hos skogshare, i två döda djur från Hallands Väderö.

De första kända fallen i Sverige av kaningulsot orsakad av RHDV2 kunde med hjälp av proverna från biobanken dateras till 2013. Virusvarianten påträffades i sparad vävnad från två gotländska vildkaniner som hade dött i kaningulsot detta år.

– Vi vet inte hur RHDV2 kom till Sverige. De stammar vi hittat skiljer sig åt, vilket talar för att viruset kan ha introducerats till Sverige mer än en gång. En annan möjlighet är att RHDV2-viruset genomgått snabba förändringar här i Sverige, säger Aleksija Neimanis, forskare vid SVA.

De undersökningar som gjorts vid SVA talar för att den nya virusvarianten (RHDV2) är lika sjukdomsframkallande som den klassiska varianten (RHDV).

– Eventuellt kan den sjukdomsframkallande förmågan ha ökat över tid. Viruset introducerades 2013, men de stora utbrotten kom först under 2016, säger Aleksija Neimanis.

Att RHDV2 gav upphov till flera stora utbrott under 2016 förklaras också med att det inte fanns någon immunitet för denna variant bland svenska vildkaniner. Aleksija Neimanis framhåller även en annan skillnad som kan bli betydelsefull på längre sikt.

– Kaniner som smittas av klassisk kaningulsot i tidig ålder (upp till åtta veckor) blir immuna mot sjukdomen. RHDV2 slår däremot lika hårt mot unga som mot vuxna kaniner. Det kan försämra möjligheterna för kaninpopulationen att återhämta sig efter ett utbrott.

Källa: SVA