Lokal spridning av salmonella mellan mjölkbesättningar har stor betydelse för förekomsten i Sverige, särskilt för typen Salmonella Dublin. Besättningar med salmonella hade oftare närliggande besättningar som också var smittade.
– En av de vanligaste typerna är just S. Dublin, som sannolikt skulle gå att utrota från svenska nötkreatur, säger doktorand Estelle Ågren vid Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) och Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).

Infektioner av salmonella och tillhörande spärrtid då djur inte får flyttas fritt har ett pris för bönderna. Medelkostnaden per besättning som var spärrad på grund av infektion 1999–2013 var 4,6 miljoner kronor. Ju fler djur och längre restriktionstid desto högre kostnader för djurägaren och Jordbruksverket.

Estelle Ågren undersökte först hur vanligt salmonella var bland mjölkbesättningar. Hon letade också efter statistiska samband mellan salmonellainfektion och en besättnings geografiska läge, omgivande djurtäthet, närliggande besättningar med salmonellainfektion, djurinköp och besättningsstorlek. Provresultat från en tankmjölksundersökning användes som indikator. Ytterligare uppgifter om tänkbara riskfaktorer för salmonella samlades in via en enkät som mjölkföretagare besvarade.

Hennes studier bekräftade bilden av att få svenska mjölkkobesättningar i landet är infekterade av salmonella. Det enda undantaget var Öland, men det finns tecken på att förekomsten minskar där. I närheten av salmonellasmittade kor fanns oftare också andra besättningar med salmonella.

– Sambandet var starkare för djur med S. Dublin, som är särskilt anpassad till nötkreatur. Det tyder på att lokal spridning av salmonella mellan besättningar har betydelse, särskilt för denna typ av infektion, säger Estelle Ågren.

Enligt Estelle Ågren visar resultaten att det är bäst att jobba med smittskydd på bred front och gemensamt för att förebygga salmonella, hellre än att begränsa sig till enstaka åtgärder.

Källa: SVA Foto: Bengt Ekberg SVA