Med sina vita små blommor liknar sprängörten hundkex. Växten har flikiga blad och en tjock rot. Hela växten är giftig, men det är troligen roten som lockar betesdjuren att äta.
– Bara små mängder behövs för att döda ett stort djur som en ko eller en häst, berättar Kerstin de Verdier, veterinär på Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA för P4 Skaraborg.
Sprängörten växer i strandkanten vid sjöar och bäckar i så gott som hela landet. Under perioder med torka och lågt vattenstånd kan risken öka för att djuren ska nå fram till sprängörten och äta av den.
SVA råder lantbrukare med betesdjur att söka igenom och rensa sina marker från sprängört. Stängsla bort den så djuren inte kan nå den, och om det är möjligt, gräv upp växten ur marken och bränna växtdelarna. SVA uppmanar även människor som kommer i kontakt med sprängörten att vara försiktiga, fortsätter hon.
– När man hanterar växten ska man ha handskar på sig och man ska inte stoppa fingrarna i munnen. Den är giftig för människor också. Man ska ha stor respekt för den här växten, för den är farlig, säger Kerstin de Verdier.
Hästar dör av cirka 500 gram torra växtdelar, nötkreatur dör av 200 gram färska växtdelar (till exempel två till tre jordstammar) och ännu mindre mängd orsakar dödsfall hos får. Nötkreatur förgiftas inte sällan av sprängört då de kan ha viss förkärlek för växten, särskilt tidigt på våren. Förgiftning kan inträffa i samband med dikning eller annan markberedning, då roten grävs upp och exponeras för djuren.
Cicutoxin framkallar häftiga epilepsiliknande kramper, konvulsioner, inkoordination, ökad salivering, uppsvälld buk, vindögdhet, andningssvårigheter, eventuell tandgnissling, ibland förstoppning. Plötslig död inom 15 minuter efter konsumtion.
