Kaningulsot finns nu spridd norr om Mälaren, konstaterar SVA efter undersökning av en död kanin. I och med vårens ankomst ökar risken för att sjukdomen sprids av myggor och knott till vilda kaniner och tamkaniner. Därför rekommenderar SVA vaccinering, särskilt i riskområden.

Kaningulsot, Rabbit Viral Hemorrhagic Disease (RVHD), är mycket smittsamt och orsakas av ett calicivirus. Sjukdomen drabbar bara kaniner och har en mycket kort inkubationstid, ett till tre dygn. De flesta kaniner som smittas dör, och dödligheten är större hos kaniner äldre än två månader. Ett fåtal kaniner verkar vara motståndskraftiga mot viruset. Även en ung till synes frisk kanin kan bära på viruset och smitta andra kaniner.

Ibland sker plötsliga dödsfall utan föregående symptom. Ibland får kaninen svårt att andas, hög feber, tappar matlusten, skummar från nosen eller drabbas av kramper.

Redan under tidig vår börjar kaningulsot spridas i Sverige. Viruset överlever utanför värddjuren och kan smitta direkt från kanin till kanin, eller indirekt via till exempel kläder och skor som förorenats eller via kaninhår, avföring, blod, saliv, färskt gräs, hö och foder. När en farm drabbas av viruset krävs en omfattande sanering och desinfektion av exempelvis stallar och burar innan nya djur tas in.

– En vuxen kanin kan vaccineras en gång per år, helst före våren, och skyddet varar hela insektsäsongen. Uppfödare kan vaccinera två gånger, ge första sprutan vid en månads ålder och den andra en månad efter första vaccinationen. Sedan vaccineras kaninerna en gång per år. Det tar minst tio dagar tills vaccinationen får full effekt, säger laborator Ricardo Feinstein på SVA.

Det nu gjorda fyndet av kaningulsot är det första norr om Mälardalen. Tidigare har framförallt Skåne, Blekinge, Öland, Gotland och Östergötland betraktats som riskområden.

Källa: SVA