Det är fågelinfluensa som är den bakomliggande orsaken till den ökade säldöden, uppger SVA. – Oroväckande att fågelinfluensavirus sprids och anpassar sig till däggdjur, säger forskaren Siamak Zohari i tidningen SVAvet.

Viruset har cirkulerat under närmare fem månaders tid och det stora antalet drabbade visar att sälarna måste ha smittat varandra.

Sedan mars i år har 440 sälar påträffats döda på Västkusten. SVA har tillsammans med Naturhistoriska riksmuseet analyserat 100 både friska och sjuka djur och hittat virus av fågelinfluensa i tio procent av dem. Arbetet med att kartlägga och förstå säldöden fortsätter. Havs- och vattenmyndigheten, som SVA samarbetar med, har meddelat att man satsar mer medel på att få in fler sälprover.

De först insjuknade sälarna smittades troligen genom direkt eller indirekt kontakt med infekterade vilda fåglar, eller deras avföring. Det skriver tidningen SVAvet nr 4/2014.

– Det är oroväckande när fågelinfluensavirus sprids och anpassar sig till däggdjur. Vi har inte tidigare sett denna typ av virus, H10, hos säl någonstans i världen. Med hjälp av molekylärbiologiska analyser visade vi att detta virus är genetiskt nära besläktad med influensavirus som cirkulerar bland vilda och tama fåglar i Europa, säger forskaren Siamak Zohari vid SVA.

– Dessa virus är milda och orsakar en lokal infektion i fåglarnas tarm, som utsöndras med avföringen i vattnet där de lever. Virus kan vid gynnsamma förhållanden överleva lång tid i vatten, och kan även förekomma i mycket stora mängder.

Det aktuella viruset har beteckningen H10N7. Men även inom denna specifika grupp av virus finns många variationer, som kan ta sig olika uttryck. Det är ett kännetecken för influensa att ständigt mutera och förändras.

I Tyskland, Nederländerna och Danmark har sammanlagt fler döda sälar än på Västkusten påträffats i år. De döda sälarna som hittats i Sverige utgör dock endast en mindre andel av dem som dött då inventeringar av populationens storlek, som årligen utförs av NRM, antyder att nära 3 000 sälar saknas.