Käringtand i ensilaget kan förbättra proteinförsörjningen för svenska mjölkkor. Det visar utfodringsförsök som genomförts vid SLU.

Käringtand odlas som vallväxt i stora delar av världen. Den är precis som klöver och lusern en kvävefixerande baljväxt. Det speciella är att den innehåller kondenserade tanniner, populärt kallade garvämnen. De har förmåga att binda till foderproteiner och bromsa den proteinnedbrytning som nästan alltid går för fort i våmmen, när korna utfodras med ensilage.

Den här överdrivna proteinnedbrytningen är orsaken till att svenska mjölkkors foder vanligen kompletteras med soja och andra kraftfoder med större andel våmskyddat protein som utnyttjas fullt ut i kornas tunntarm. De kondenserade tanninerna i käringtand ger en liknande effekt genom att bindningen till foderproteinet löses upp i den sura miljön efter våmmen så att proteinet blir tillgängligt i tunntarmen.

Fram till slutet av 1990-talet antogs inte käringtand i svenskt klimat kunna nå tillräckligt höga halter av kondenserade tanniner för att ha någon märkbar effekt på proteinutnyttjandet. Laboratorieförsök visade då på en potential även hos svenskodlad käringtand att förbättra idisslarnas proteinförsörjning. Samtidigt framgick det av odlingsförsök att käringtand i Sverige bör odlas i blandvallar tillsammans med gräs. Det innebär en lägre halt av kondenserade tanniner i det färdiga ensilaget jämfört med i de rena käringtandvallar som är vanliga i andra delar av världen. Högmjölkande kors behov av en viss kraftfoderandel för energiförsörjningen ger en ytterligare utspädning av tanninerna i foderstaten.

Med stöd av SLU Ekoforsk genomfördes under två stallsäsonger försök utifrån de specifika svenska förutsättningarna, där mjölkkor utfodrades med blandensilage som innehöll käringtand.
Resultaten visar att käringtand i svenska mjölkkofoderstater har positiva effekter på proteinförsörjningen trots att odlingsklimat, blandvallar och utspädning med kraftfoder ger låga halter av kondenserade tanniner i totalfoderstaten.

Källa: SLU